När man ändå sitter på nostalgitåget

Så är jag tvungen att damma av ytterligare en studentikos pryl. Uppdraget var att formge cigarrmidjor. Ja det är en vanlig uppgift på grafiska designskolor, eller var åtminstone för tio år sedan. Det bär emot att medge men den här var jag lite småstolt över när det begav sig. Tyvärr skulle jag nog inte haft den med i mappen som jag dängde runt bland Stockholms reklamfolk, fick visserligen beröm på ett ställe (den killen hade dock hällt ut en hel kaffekopp över mappen strax innan).

Ni som glömt bort vem John Wayne Bobitt var kan läsa det här.

John Wayne Bobbit cigar

Ännu större bild här.

4 kommentarer till “När man ändå sitter på nostalgitåget”

  1. Dabitch Säger:

    Hahaha, den var ju bra ju. Fattar inte varför reklamtyper inte skulle fatta den, du måste ha haft oturen att möta torra typer (såna finns det gott om) som ville se nåt “Fint” istället för en bra idé. En mindre detalj, är stygnen riktiga “stygn” så faller ju cigarrmidjeidén tyvärr- det går inte att röka saker med hål i. Om det inte var tanken att försvaga röken. Är det stygn eller en snyggt knuten tråd runt som låtsas vara stygn?

    I vilket fall som helst var det roligt.

  2. ML Säger:

    Hehe tack tack! Jo det är riktiga stygn. Är ingen rökare så det hade jag inte alls koll på. Dessutom tror jag att jag delade av den också, då går det ju ännu sämre att röka antagligen. Men man får väl se det mer som “konst” än design kanske. :)

  3. Dabitch Säger:

    Konst ja, kanske en kommentar på att man bör sluta röka. ;)

  4. ML Säger:

    Ha ha ja just det. En antirök cigarr.

Skriv kommentar